Anders drog resans största öring redan första kvällen, vikt 3,7 kg.

Anders igen - här med en trekilosfisk som tog en "rakborste".

Enrico har tidigare inte fått gädda. Därav det nöjda smilet...

Även här är placering och presentation av flugan viktig.

Lite kokkaffe, en macka och skapliga omgivningar. Vad kan man mer begära?

Alla fiskedagar har ett slut. Även de bästa.

En av de senaste årens absolut mest fångstgivande fluga.

Enrico med fin torrflugeöring - vikt 3,5 kg.

Francisco med öringen han dubbeldrillade med brorsan - vikt 3,6 kg.

Thomas med guldfisk...

När fisken är stor är det inte alldeles lätt att få dem i håven.

Frans lyckades inte riktigt ända fram till trean - vikt 2,95 kg.

Skapligt fet Litzaöring - vikt 3,3 kg.

I- och urlastning måste gå fort. Helikoptern är alltid på väg någon annanstans.

För att inte skada fisken får endast håvar med knutlöst nät användas.

Vilken skönhet! Ja, öringen alltså...

Rakborsten, en lindrigt friserad Streaking Caddis, funkade bra under veckan.

Så här ser Rakborsten ut.

En fisk som skiljde sig markant från alla andra vad gällde teckningen.

Bitvis är området Big Trout ganska svårforcerat.

Silvano med sin hett efterlängtade "kolaklubba" - en fisk över två kilo. Den här vägde tvåochetthalvt.

Efter en fantastisk lunch vid älven är det skönt att blunda några minuter...

Vi kunde i alla fall inte klaga på vädret.

Ibland hade vi kontakt med verkligt grov fisk vid utloppen. Andra gånger var där heldött.

Två schyssta snubbar, fiskevakter, som tillbringade hela sommaren i en arbetsbod på tundran.

Thomas trampade snett när han vadade och tappade balansen. Resultatet ser man här.

Egentligen var det bara när vi väntade på helikoptern sista dagen som knotten var besvärande.

Nöjda grabbar!

Silvano, Enrico, Francesco, Anders, Johan, Thomas, Frans och Volodya.

Mysigt bostadsområde i Murmansk...